Sveriges Television

Vikingarnas tid

Uppdaterad

Varför framför serien idéer som inte är vetenskapligt belagda och som historiker med Dick Harrisson i spetsen vederlagt för 10-15 år sedan?

Till att börja med är Dick Harrison historiker och inte arkeolog, vilket gör att han knappast kan ha fullständigt grepp om dessa frågor men givetvis intressanta perspektiv och synpunkter. Rent allmänt tycker många arkeologer att det finns en tendens bland historiker, som är drillade i skrifthistorisk källkritik sedan Weibulls dagar, att vara lite njugga mot forntidens människor och deras sociala och politiska kapacitet. De ser inte alltid det arkeologiska materialets potential. I gengäld tycker många historiker att arkeologer går för långt i sina tolkningar av arkeologiska lämningar. Det är alltså inte ofta man når konsensus om att något är helt vederlagt eller att vissa teorier är accepterade eller inte. Vad vi kan göra är att argumentera för att något är mer eller mindre sannolikt. Tevemediet tillåter inte en utförlig skildring av alla olika ståndpunkter, utan vi har valt det som vi uppfattar som det rimligaste alternativet och som sedan med nödvändighet presenteras i bitvis förenklad och schematiserad form.

I serien påstås att det funnits ett "hednatempel" före kyrkan i Gamla Uppsala

Vad gäller ”hednatemplet” i Gamla Uppsala finns alla möjliga åsikter. Mest extrem är väl uppfattningen att Adam av Bremens skildring av hednatemplet (eller gästabudshallen som kan vara en lämpligare beteckning i vissa perspektiv och utifrån Adams latinska ordval) och dess omnejd är litterär fiktion och överhuvudtaget inte existerade. Det är en extrem skrivbordssynpunkt som tydligt motsägs av det arkeologiska materialet. En mer accepterad idé är att det vi kallar hednatemplet var detsamma som den stora gästabudshall som har grävts fram på en av platåerna nära kyrkan. Men fynd från Helgö, Uppåkra och danska lokaler talar också för en tredje möjlighet som vi har fastnat för.

På dessa hövdinga- och kungsgårdar har man nämligen hittat spår av stora långhus som kan ha fungerat just som gästabudshallar, men strax intill dem har funnits mindre byggnader, ibland, som i Uppåkra, av märklig konstruktion, kanske mycket höga hus, som av fyndmaterialet att döma har fungerat i allt praktiskt som tempel. Detta i kombination med att kyrkor gärna placerades på platsen för gamla kultplatser (Frösö kyrka i Jämtland är ett praktexempel) gör tanken att Gamla Uppsalas kyrka mycket väl kan vara platsen för ett sådant tempel mycket rimlig. Hur templet ersattes av kyrkan är en öppen fråga. Templet kan ha bränts ner, men det enda vi vet med någorlunda sannolikhet är att det fanns kvar ännu ca 1080 och var ersatt av kyrkan på 1120-talet, (Saxo Grammaticus ger från senare delen av 1100-talet för övrigt en livfull skildring av hur det kunde gå till när ett hednatempel i Arcona revs av ambitiösa kristna).

Det påstås att kungar i Gamla Uppsala på 600-talet expanderat till Skandinaviska halvön

Frågan om kungarnas expansion från 600-talet och framåt är också möjlig att belysa utifrån både arkeologiskt och skrifthistoriskt material. Till att börja med sker en uppenbarligen monumental och bombastisk utveckling i Gamla Uppsala från ca 600, som talar för att platsen och dess invånare har fåt ökad betydelse. Dessutom kan man skönja en tendens till att alltfler landskap söder och norr om Gamla Uppsala tar upp ett gemensamt formspråk i fornlämningar och fynd som kan tyda på någon form av politisk och social gemenskap. Dit hör bland annat de tidigaste båtgravarna.

Av handelsmännen Ottar och Wulfstan får vi slutet av 800-talet veta att i norskt perspektiv ligger Sweoland bortom södra Norges berg, och Wulfstan berättar i perspektiv från södra Östersjön att Blekinge, Möre, Öland och Gotland hör till svearna. Deras uppgifter tolkas naturligtvis enklast som att svearna, med Gamla Uppsala-kungen i spetsen vid denna tid har dominerat ett område från Blekinge och upp en bit mot norska gränsen, kanske Jämtland. Det framgår däremot inte att exempelvis Västergötland skulle höra dit, Götavirke talar för att det inre av Östergötland har hållit sig på sin kant, Blekinge har uppenbarligen gått förlorat senare och man kan diskutera den exakta innebörden i denna typ av välde eller rike. Det var sannolikt mycket löst organiserat, fluktuerande och byggde på personliga överenskommelser och fördrag mellan kungar, stormän och storkvinnor. Från ca 980-1000 e.Kr. kan vi se ett ökat samarbete mellan götalandskapen och Mälardalen. Resten är historia.

Med detta vill vi ha sagt att den schematiska och komprimerade bild vi presenterar av Gamla Uppsala och det tidiga Sveariket i teveserien grundas på teorier som inte alls är vederlagda utan har bred acceptans bland dagens forskare och inom aktuell forskning och som är så mycket i huvudfåran att vår skildring kan betraktas som opartisk med tanke på tillgänglig tid.

Guide taggad med: Vikingarnas tid